Din varukorg är tom.
Close
Sök
(0)
Filtrera

Sjøørret i nord

”Ni skulle varit här för två veckor sedan. Då fick jag 2 öringar här. Ena vägde 6,2 och den andra 5,6 kilo. Ja, vi fick närmre 400 fiskar under vårfisket. Många över 2 kilo”.

Årets resa norrut gick till Troms. Vidda brukar dra längsta strået när planering görs under vintern. Då är rinnande vatten och vakande öring hett eftertraktat. Men i år skulle det bli annorlunda. Vi avstod Finnmarks böljande, vidsträckta Vidda och siktade in oss på kusten. Taggiga, vitmålade toppar och oändligt långa fjordar. Här sades stora havsöringar simma, som nålar i en gigantisk höstack.

En av få bättre fiskar under resan.

Hyrbilen, en Passat från 2005, väntade i garaget utanför Tromsö flygplats. Alldeles lagom stor för 3 grabbar med tilltaget bagage. Under den slingrande bilfärden norrut var det svårt att se sig mätt på utsikten. Branta bergsväggar, kristallklart vatten, sten, tång och sand. Tidvattenströmmen drog hårt vid uddar och tumlare visade ryggarna i lugna gung. Förväntningarna var höga. Sju dygns flugfiske låg framför oss och lokala kontakter skvallrade om att vårfisket varit exceptionellt bra.

Att lägga första kasten på en plats som nyss levererat flera 6-kilos fiskar är häftigt. Kittlande, liksom. Men i takt med att tiden går, högvatten byts mot lågvatten och midnattssolen vandrar på himlavalvet, avtar kittlandet succesivt. Vi går in i robotmode.

Kasta. Äta. Sova. Ny plats. Kasta. Äta. Sova. Ny plats.


Våren var tidig i Troms. Det var varmt och skönt i maj. Vinden låg på sydväst och öringarna verkade gilla läget. Bilder vi fått var bevis på det. 65, 70, 80 och 90 cm. Stabila fiskar. Det var i maj och första veckan av juni det. Nu var det 14e juni och nordanvinden jävlades med oss. Den välkomnade oss vid ankomst och vinkade farväl vid hemresan.

”Nordan är inget bra, ser ni. Då går de långt ut i fjorden. Käkar sill eller nåt. Man ser de stora hoppa då och då. Flera hundra meter ut. Då är det svårt att fiska fluga, ser ni”.


Pannben är bra att ha. Men ibland hjälper det inte. Vi kämpade upp några få öringar, men de gick att räkna på en halv hand. Själv blev jag rekordhållare i antal sej under 10 cm. Hasse drog pekfingerlånga torskar på löpande band och Albin tog en grandslam-variant på öring, havsröding och sej. Samtliga under 5 hekto.


Vänskap är nyckelfaktor på fiskeresor. När fångsten uteblir är det viktigt att plocka fram bisarr humor och starkt kaffe. Då får det fan blåsa nordan om det vill. Vi tuggar på. Om något år är vi här igen. Då jävlar ska det fångas storfisk.




 

Skriv en kommentar